Victor de Almeida: Så vände han 20 års heroinmissbruk till YouTube-succé

Från heroinets klor till att intervjua Sveriges toppskikt. Det är en omöjlig resa för de flesta, men för Victor de Almeida är det en sann historia. Som hjärnan bakom den populära YouTube-kanalen Dialogiskt, där han möter allt från politiker och artister till dömda mördare och kriminella, har Victor etablerat sig som en av Sveriges mest respekterade intervjuare. Men vägen hit har varit långt ifrån spikrak. I en öppenhjärtig intervju med ClueeNews delar Victor med sig av sin smärtsamma bakgrund, kampen mot beroende och den omvälvande vändpunkt som förändrade allt.

En barndom av kontraster och tidiga möten med mörkret

Victor beskriver sin barndom som ”rabarber” – bitterljuv. Uppvuxen i Nacka, en plats där barnen lekte fritt och grannskapet var en trygg ram, fanns en annan verklighet bakom hemmets väggar. Hans pappa var alkoholist och hans mamma medberoende, vilket skapade en sträng och ofta skrämmande miljö. ”Hemma kunde jag vara väldigt respektfull. Jag var nästan lite rädd hemma. Pappa var alkoholist liksom. Och min mamma var väldigt medberoende. Så hemma var det väldigt väldigt strikt och det var mycket mycket regler”, berättar Victor. Denna dubbelnatur av barndomen – idyllen utåt och mörkret inåt – formade hans tidiga år. Han minns hur han som barn fick ta emot psykologisk krigsföring, bland annat genom fysisk misshandel som att få välja hur många rapp med ett skärp han skulle få beroende på hur försenad han var. Pappan, en periodare, kunde försvinna in i intensiva alkoholperioder, vilket präglade hemmet med en ständigt närvarande oro och skam. Trots detta var Victor en begåvad elev, särskilt i hans förmåga att uttrycka sig i skrift var påtaglig. Skolan blev en fristad, en plats där han kunde fly från verkligheten hemma.

Redan i unga år sökte Victor spänning och gemenskap utanför hemmet. Det började oskyldigt med hyss och mindre brott, men eskalerade snabbt. Han fann likasinnade kamrater, många med egna problem hemma, som också sökte en ventil för sin rastlöshet. Dessa möten ledde honom in på en bana där droger snart blev en del av vardagen. Han testade cannabis för första gången som 15-åring på ett ungdomshem, en plats han hamnade på för att ta bort fokus från de destruktiva problemen hemma. Även om den första upplevelsen inte imponerade, dröjde det inte länge förrän missbruket tog fäste på allvar.

Heroinets grepp och den förödande vändpunkten

Den 14 februari 1994, på Alla hjärtans dag, tog Victors liv en dramatisk vändning när han för första gången testade heroin. Det var den sista drogen han hade kvar att prova, och den blev hans totala fall. Han beskriver upplevelsen som en paradoxal ”kram från helvetet” – en omedelbar känsla av lugn och tillhörighet som tidigare saknats i hans rastlösa liv.

”Det var som att hela universum gav mig en stor kram. Kramen ifrån helvetet. Och det är heroin kramen från helvetet för det blev verkligen en så stor kram och jag kände mig hemma och den här rastlösheten du pratar om Cluee, den här känslan av att inte duga till, känslan av att inte vara en del av allt. Alltså jag kände mig hel.”

Denna känsla av helhet var dock kortvarig och illusionär. Heroinet tog snabbt över hans liv, vilket ledde till en 20 år lång, mörk spiral av missbruk. Under dessa år förlorade Victor det mesta – hem, relationer och sin egen värdighet. Han levde på härbärgen, delade rum med andra missbrukare och ägnade varje dag åt att jaga nästa dos. Livet handlade om att ljuga, stjäla och bedra för att finansiera sitt beroende. Han beskriver hur hjärnan kidnappas av tanken på droger, vilket leder till att moral och värderingar suddas ut. Han berättar om den tragiska upplevelsen när han och vännerna rullade in en medvetslös vän i en matta och lämnade honom i en portgång för att inte riskera sina egna droger.

Avtändning och kampen mot suget

Att sluta med heroin är ingen enkel match. Victor beskriver en heroinavtändning som en influensa tusen gånger värre, med frossa, svettningar, diarré, och en total brist på ork. De första dagarna är de svåraste, med tredje dagen som kulmen av fysiskt lidande. Men även efter att kroppen fysiskt renats, sitter det mentala suget kvar. ”Det finns ingenting i din kropp efter en vecka som kräver heroinet. Men grejen är att det sitter här uppe”, förklarar Victor. Detta mentala beroende, en ”mental besatthet” eller ”kidnappad hjärna”, är det som kräver den största kampen. Ett drogsug i sig varar oftast bara en minut, resten är tankefällor och projiceringar.

Han poängterar vikten av att förstå att beroende är en sjukdom, som man aldrig blir helt frisk ifrån, men som kan lindras och hållas latent. Nolltolerans är nyckeln, för ”en är för mycket, tusen aldrig nog”. Han betonar också att missbruket ofta är ett symptom på djupare känslomässiga problem. När man slutar med droger måste man därför arbeta med att hantera sina känslor och undvika att ersätta ett missbruk med ett annat, som tränings-, sex- eller shoppingmissbruk.

Vändpunkten och vägen tillbaka

Victors verkliga vändpunkt kom inte på grund av en extern händelse, som många tror, inte ens när hans yngsta dotters mamma gick bort i hans armar. Han hade redan slutat knarka fyra månader tidigare, i slutet av februari 2014, exakt 20 år efter att han började med heroin. Beslutet att sluta var plötsligt och definitivt. Han satt i en park i Gullmarsplan med sina missbrukande vänner, tittade på dem och insåg att han var ”klar”.

”Jag tänkte verkligen så här, jag bara, nej, vad fan är det här alltså? Jag är klar. Så jag reste mig upp och vände mig om och tittade på grabbarna och sa jag är klad. Vadå? Jag bara jag slutar nu jag kommer lägga av.”

Hans vänner trodde honom inte, vana vid missbrukares tomma löften. Men Victor bevisade allvaret i sitt beslut. Från det ögonblicket slutade han med droger.