Från kritiserad reklam till folkkär ikon: Dogge Doggelito om de kontroversiella valen som formade hans karriär

Från Alby till hela Sverige – The Latin Kings banade väg för förortens röst och blev ikoner. I spetsen stod Dogge Doggelito, rapparen med det smittande leendet och den outtröttliga energin. Nu, nästan 30 år senare, blickar Dogge tillbaka på en exceptionell karriär, de personliga tragedierna som formade honom och hans oväntade väg till att bli en av Sveriges mest folkkära artister. Han gästar oss för ett djuplodande samtal om livet bakom rampljuset.

Från tunnelbanan till topplistorna: En pionjärs resa

Dogges resa in i musiken började redan som barn.

”Min mamma brukar berätta att när jag var fyra brukade jag skriva låtar och sjunga till henne”, minns han.

Det var dock en speciell händelse som cementerade hans framtid. Året var 1981, han var sex år, och under ett besök i Miami hörde han Rappers Delight. ”Jag bara: 'Vad häftigt, vad är det här? Det här vill jag göra!'” När hiphopen sedan tog fart i Sverige inspirerades han av Carola Häggkvist framgångar, som bevisade att det gick att lyckas även om man kom från förorten.

”Då satt jag på min bänk där och önskade att hoppas ändå jag får sjunga och rappa på TV som Carola.”

Vägen till Latin Kings framgång var lång och kantad av kreativitet och outtröttligt arbete. Utan tillgång till dyra studios, rappade Dogge och hans vänner i tunnelbanan. ”Vi gick ner på tunnelbanan, öppnade förarhytten och tog micken och rappade i tunnelbanan och så åkte tunnelbanan mot stan och så rappade vi tills vakterna kom”, berättar han. Denna hårda skola banade väg för en unik stil som branschen snart uppmärksammade. Efter en tredjeplats i Rap-SM 1992 blev de signade, och med debutalbumet ”Välkommen till förorten” slog de igenom stort. Dogge understryker bandets betydelse: ”Vi var lite de första ut och sen att vi hade ett eget språk också, förortslang, som vi kallade det… Vi blev någon röst förorten men också en röst för alla invandrare i Sverige för det var en ganska tuff tid.”

Tuffa val och kritiserade reklamer

Trots framgångarna splittrades The Latin Kings, ett beslut som Dogge beskriver som smärtsamt men nödvändigt. Anledningen var djupgående personliga tragedier. ”Min fru fick cancer och gick bort av cancer och jag blev lämnad med våran dotter som då var två och ett halvt år och då hade jag liksom ingen rund lust att åka runt och turnera och lämna min dotter.” Att prioritera familjen framför karriären var ett självklart val. ”Min viktigaste roll i livet det är att vara pappa”, säger han bestämt och tillägger att han inte ångrar det beslutet, trots att han förlorade kontakten med flera gruppmedlemmar. Tråkigt nog gick även gruppmedlemmen Daddy Boastin bort i cancer för några år sedan.

Efter Latin Kings mötte Dogge kritik för sina kommersiella samarbeten, som den ikoniska ”Cykel på köpet”-reklamen. För honom handlade det om överlevnad.

”Jag hade inga jobb, jag hade inga cash. Jag stod ensam med min dotter”, förklarar han.

Citatet ”Cash och respekt betalar inte mitt barns blöjor” från en av hans låtar sammanfattar hans syn på saken. Han har aldrig skämts för sina reklamjobb, utan ser dem som konstnärliga installationer och ett sätt att fortsätta sprida glädje. Han menar att reklamen blev så uppmärksammad tack vare flera faktorer: svenskarnas avundsjuka mot framgång, hans parodiska roll som ”lite bakom flötet” och den massiva spridningen på TV under en tid då mediet hade enorm räckvidd.

Folkkär med en unik röst

Att Dogge Doggelito har blivit så älskad av svenska folket förklarar han med sin öppenhet och generositet. ”Jag har inga spärrar. Jag kan sjunga visor, jag kan vara med på Allsång på Skansen, jag kan göra lite barnprogram. Jag bjuder på mig själv”, säger han. Han tror att folk ser hans ärliga hjärta och avsaknad av baktankar. Även om det tog tid, har publiken till sist förstått hans äkthet.

Dogge är också aktuell med en SVT-serie, som är en längre version av dokumentärfilmen om hans liv. Filmen, som följt honom i elva år, har premiär på Göteborgs Filmfestival den 24 januari. Den kommer att visa en bredare bild av Dogge, inte bara som rappare, utan även som pappa, egenföretagare och människa. Ett av de mest oväntade samarbetena som dokumentären fångade var med Lill-Babs. ”Det sjuka är att hon hade 60 års karriär och sista låten som hon spelade in var med mig här i den här studion”, berättar Dogge med stolthet.

Hiphopens utveckling och framtiden

Dogge reflekterar över hiphopens förändring – från en tid då originella stilar hyllades till dagens mer homogena ljudbild. Han saknar den ”tävlingen med glimten i ögat” där rappare kunde dissa varandra utan att det ledde till våld. ”På våran tid var det ju mer metaforer. Det var liksom dubblar. Man försökte tävla mer med intelligens”, säger han och hoppas på en återgång till rötterna där hiphop uppstod som ett alternativ till gängvåld. Han tror på hiphopens evolution, att det kommer komma nya genrer som nördhapp eller politisk rap, precis som nya vägar har hittats förut.

När Dogge Doggelito ser framåt handlar det om att fortsätta skapa musik och sprida glädje. Han är aktuell med albumet ”Orange album” och en visskiva, ”Visor från havet”. Ångern över att aldrig ha lärt sig spela piano är det enda han pekar ut. För Dogge är kändisskapet bara en biprodukt av en djup passion.

”Jag gör ju inte det här för det. Jag gör ju det här för att jag älskar musik… Jag lever bara för processen. Jag lever inte nästan vid det världsliga”, avslutar han.

En filosofi som fortsätter att driva en av Sveriges mest älskade artister.